Expedition Island Pride: Djuphavsresurser eller miljöförstöring?

Expedition Island Pride: Djuphavsresurser eller miljöförstöring?

Fascinerande skatter ligger och vilar i havet: mangan, nickel, kobolt och koppar, bundna i form av manganknölar och väntar på att bli upptäckta. Dessa mineraler är av exceptionellt värde på grund av deras användning i modern teknik, särskilt i batterier för elbilar och vindkraftverk. Möjligheten att skörda dessa råvaror i djuphavet väcker lust och är föremål för aktuell forskning.

En djupgående analys av de möjliga miljöeffekterna av råvaruutvinning pågår för närvarande ombord på forskningsexpeditionen "Island Pride". ARTE-reportern Michael Stocks och hans kameraman är det enda filmteamet som följer med satsningen och dokumenterar testningen av en stor undervattensskördare som syftar till att effektivt odla havsbotten. Men uppmärksamheten uppmärksammas på de kontroverser som uttrycks av olika vetenskapsmän. Många forskare fruktar att brytning av manganknölar allvarligt skulle kunna störa den känsliga marina ekologin, vilket leder till heta diskussioner inom forskarvärlden och utanför.

Debatten om råvaror från havet

Det finns olika förhållningssätt till ämnet djuphavsbrytning runt om i världen. Medan Tyskland, som har en licens i Clarion-Clipperton-zonen mellan Hawaii och Mexiko, har deklarerat ett moratorium för djuphavsbrytning för att undersöka de ekologiska konsekvenserna, är många andra länder och företag skeptiska till sådana restriktioner. Enligt Federal Institute for Geosciences and Natural Resources skulle Tyskland kunna täcka 6 % av sitt kopparbehov, 51 % av sitt nickelbehov och till och med 80 % av sitt koboltbehov genom att exploatera dessa mineraltillgångar.

Internationella havsbottenmyndigheten (ISA) planerar att fastställa regler för djuphavsbrytning på sommaren. Detta kommer mitt i det växande intresset när över 20 medlemsländer i ISA, såväl som stora företag som BMW, Google, Samsung och Volvo, uttrycker ett delat intresse för brytning av havsresurser. Samtidigt har Japan redan förvärvat licenser och planerar att bryta sällsynta grundämnen i sin ekonomiska zon, vilket potentiellt innebär att landet kan säkra sina råvaruförsörjningar i årtionden. Japan stöder inte ett moratorium och driver därför aggressivt utnyttjande av sina marina resurser.

Situationen i Tonga

Östaten Tonga har också ambivalenta åsikter om djuphavsbrytning. Regeringen samarbetar med ett företag för att utnyttja möjligheten att bryta manganknölar för att rehabilitera den sjuka budgeten. Men fiskare i området väcker oro och fruktar att detta kan ha en negativ inverkan på fiskbestånden och turistens valskådning. Ett forum för det civila samhället kräver till och med ett förbud mot djuphavsbrytning, medan Geological Survey ser ekonomiska möjligheter i Tonga. Tonga skulle kunna tjäna upp till 2,50 USD per ton lyfta manganknölar, med potentiell brytning på upp till tre miljoner ton årligen.

Debatten om djuphavsbrytning håller inte bara forskare, regeringar och företag fast, utan väcker också frågan om balansen mellan tekniska framsteg och miljöskydd: Hur mycket är vi villiga att riskera för våra råvaror och vilken framtid vill vi skapa för haven? Ett svar på detta väntar fortfarande eftersom "Island Pride"-expeditionen kommer till botten av naturen.

Mer information finns på prisma och dagliga nyheter.