Kryssningar: drömresa eller miljökatastrof för hamnstäder?

Kryssningar: drömresa eller miljökatastrof för hamnstäder?

Kryssningar är mycket populära över hela världen. Varje år väljer över 30 miljoner resenärer denna semesterform. Men trots sin popularitet utgör kryssningsindustrin betydande miljöutmaningar. Web.de rapporterar att kryssningsfartyg släpper ut mer CO2 per passagerarkilometer än flygplan och upp till fyra gånger så mycket som tåg. Denna höga CO2-balans, som även inkluderar andra växthusgaser i CO2-ekvivalenter, utgör ett ökande problem för miljön.

En central faktor för den höga miljöpåverkan är fartygens energibehov. De kräver stora mängder energi för pooler, luftkonditionering och underhållning. Det gör att de ofta använder tung olja som frigör stora mängder svaveloxider och partiklar och därför är ännu mer skadlig för miljön än diesel i personbilar eller lastbilar. Men i många hamnar finns det ofta ingen möjlighet att byta till landström, vilket innebär att motorerna fortsätter att gå i hamnen och orsakar ytterligare skador.

Konsekvenserna för hav och kustområden

Inverkan på haven är allvarlig. Kryssningsfartyg producerar hundratusentals liter avloppsvatten varje dag, varav en del släpps ut orenat i havet. Dessutom kommer cirka 25 procent av det fasta avfallet inom globala sjötransporter från kryssningsfartyg. Dessa föroreningar äventyrar inte bara den marina miljön, utan även livskvaliteten i hamnstäder som Venedig, Marseille och Hamburg, som lider av ökande luftföroreningar.

I hamnstäder som Dubrovnik och Santorini är infrastrukturen överbelastad, vilket ofta leder till missnöje bland befolkningen. Högt Planetkunskap I genomsnitt spenderar kryssningsturister tre gånger mindre pengar än traditionella hotellsemesterresenärer, vilket inte stöder den lokala ekonomin. Studier visar också att 20-40 procent av kryssningsturisterna inte går i land under sin vistelse.

Miljöskydd och framtidsutsikter

NABU kritiserar dock att omställningen till bränslen med lägre utsläpp och anpassningen till landbaserad kraftförsörjning går för långsamt. Även om vissa leverantörer arbetar med ren teknik tvivlar experter på att kryssningar någonsin kan bli klimatvänliga. Ett exempel på drivkraften för en mer hållbar turism är förbudet mot att stora kryssningsfartyg ankrar i Venedig sedan 2021 och planerna i Amsterdam att förbjuda kryssningsfartyg från stadens centrum från 2035.

De ekonomiska och sociala konsekvenserna av kryssningsturism bör inte heller underskattas. Många av de mer än 400 kryssningsfartyg som trafikerar världen över, som kan ta emot cirka 4 000 passagerare, trafikerar under bekvämlighetsflagg, vilket ofta försvårar arbetsförhållandena för de människor som bor och arbetar ombord. Långa arbetstider och låga löner är ofta verkligheten. Efter cirka 20 år säljs gamla fartyg ofta till utvecklingsländer, där de monteras ner på sätt som orsakar ytterligare miljö- och hälsoproblem.

Sammantaget är det tydligt att kryssningsbranschen står inför stora utmaningar. För att minska miljöpåverkan behövs det akuta hållbara alternativ, som tågresor eller längre vistelser med lägre ekologiskt fotavtryck. Kryssningssjöfartens framtid beror på om och hur snabbt dessa förändringar kan genomföras.